Krigsminnet

Mitt i det fagra Tröndelag, i Norge hade under Andravärldskriget den tyska ockupationsmakten inrättat ett läger. Minnena och spåren efter det finns kvar än i dag. I den vackra bygden ligger som ett dystert, mörkt nästan spökligt märke den vitkalkade herrgårdsliknande byggnaden. Där pinade den tyska ockupationsmakten under fyra år mer än 5000 människor. Där blev över 200 män arkebuserade och många transporterades vidare till utrotningslägren i Tyskland och Polen.

Falstad

Gården Falstad ligger i byn Ekne i Nord-Tröndelag, en mil söder om staden Levanger. Falstad är en gammal bosättning med anor tillbaka till vikingatid. Före 1890 var det ingenting som antydde att på grund av nationella och senare internationella orsaker gården skulle få en historia så olik andra norska gårdar. På hösten 1891 blev gården köpt av Trondheims-Fängelseanstalt för att bli uppfostringsanstalt för vanartiga gossar. "Falstad Skolehjem" En anläggning byggdes i tukthusstil och fram till 1940 tuktades här många vanartiga gossar. I april 1940 kom kriget till Norge och tyskarna ockuperade landet. I oktober 1941 beslagtogs Falstad av ockupationsmakten och Falstad Skolehjem blev ett politiskt fängelse.

Falstadskogen

En kilometer söder om Falstad höjer sig landskapet upp mot två skogsklädda kullar. Mellan dessa ligger ett lägre, delvis myrlänt område genomskuret av två bäckar Mellan våren 1942 och hösten 1943 blev 43 norrmän, 62 jugoslaver och 121 ryssar avrättade i denna skog

Museet

Tanken på att få till stånd ett minnesmuseum väcktes år 1983 på ett Norsk-Jugoslaviskt möte. Och efter mycket ideellt arbete och många privata donationer, blev Falstad Museum öppnat 1985 i provisoriska lokaler.

Invigning

Den 7 maj 1995 blev ett nytt museum invigt av HM Prinsessan Märtha i samband med 50 års markeringen av krigsslutet. Museet ligger i den ursprungliga byggnaden.

 


Bakgrund och start av lägret

Bakgrunden till etableringen av lägret var den ökning av politisk och ekonomisk kontroll som ockupationsmakten eftersträvade. I september 1941 kom det första undantagstillståndet i Oslo med arresteringar, ståndrätter och dödsdomar. Den nya ordningen, aktioner mot judar, kampen mot illegal press och fackföreningar, medförde att många människor flydde till Sverige och England. Tyskarna försökte med alla medel bryta ner motståndet, flera tusen norrmän arresterades. De befintliga fängelserna räckte inte på långt när till för tyskarnas behov. Flera läger upprättades i Norge av vilket det mest kända är Grini utan-för Oslo.

Gestapo

Falstad blev etablerat som "Polizeihäftlager" och var direkt underställt Gestapo, personalen var alla SS-män och tysk lag gällde. Det som skedde inom och vid lägret är därför att betrakta enbart som tyska handlingar och tyska politiska gärningar.

Starten av lägret.

I oktober 1941 kom de första fångarna: Tre norrmän och 160 danskar. Under övervakning av SS-soldater blev dessa satta att bygga lägret. Den 11 dec kom de första protokollförda fångarna inalles 36 personer. Arresteringar som var resultat av Henry Rinnans angiveriverksamhet. Framöver vintern ökade fångantalet. Fångar från hela norra Norge blev skickade till Falstad på grund av norrmännens motståndskamp. De flesta fångarna var norrmän som var misstänkta eller dömda för politiska brott mot ockupationsmakten. Falstad var det viktigaste lägret i den norra delen av Norge. Norrmän från hela landet blev skickade dit t ex sabotörer från Rjukan. Gisslan som tyskarna tagit placerades på Falstad.

Lägret

Fångarna blev inhysta i den stora vita stenbyggnaden, som var omgär-dad av ett taggtrådsstängsel. Efterhand som massarresteringarna fort-satte blev det platsbrist och nya baracker byggdes. Under 1942-1943 byggdes flera fångbaracker, ladugård, snickarverkstad, och flera skyttetorn. Även ett litet sågverk, en keramikverkstad och en köks-trädgård anlades. Norr om lägret byggdes en kommendantbostad som står där än i dag.

 


Terrorn hösten 1942

Under hösten 1942 inledde tyskarna en terror mot norska motståndsrörelsen. Många norska unga män fick sätta livet till. Orsaken till avrättningarna var de allierades sabotageverksamhet i Mitt-Norge under 1941 och våren 1942. Under perioden hade brittiska och norska expeditioner fraktat spräng-ämnen och vapen till regionen. Dessa vapen fraktades och gömdes av norska motståndsmän. Ett ställe där vapen, men även beväpnade trupper gömdes, var på Tangens gård vid Majavatn i närheten av Mosjöen i Nordland. Gården kunde bara nås sjövägen och var därför ett idealiskt gömställe. Eftersom många människor var inblandade i aktionen blev Gestapo informerade och tyskarna satte in stora resurser på att hitta och avslöja vapentransporterna. Med hjälp av den beryktade Henry Rinnan hittades flera gömmor och en del arresteringar skedde. En, i en grupp ilandsatta soldater fastnade i nätet, det var gruppens telegrafist, Reidar Aarkvisla. Han blev tagen till förhör och avslöjade först ingenting, men efter att Gestapo använde "verschärfte Vernehmung", vilket betyder skärpt förhör, talade han om var vapnen fanns Bonden på gården blev underrättad om arresteringen, och förstod att tyskarna snart skulle komma. När så skedde var försvararna redo och de kunde efter en häftig eldstrid befria den torterade Aarkvisla. Två Gestaposoldater blev skjutna och flera skadades. Alla på gården och de soldater som var med klarade sig över till Sverige. Men Gestapos hämnd kom. Till distriktet kring Mosjöen strömmade det till massor med SS-soldater. Mer än hundra Norska oskyldiga män blev arresterade. De blev förda till Falstad.

Rättegången

Den summariska rättegången ägde rum i gymnastiksalen på Falstad fångläger den sjätte och sjunde oktober 1942. Chefen för Gestapo i Mitt-Norge Gerhard Flesch var domare och proklamerade dessa döds-domar.

  1. Peder Stor-Tjönnli, Majavatn.
  2. Johan Audun, Bogfjellmo.
  3. Johan Öygård, Aursletta
  4. Einar Öygård, Aursletta.
  5. Ole Säter, Aursletta.
  6. Olaf Svebakk, Svebakk.
  7. Alf Stormo, Trofors.
  8. Oddvar Olsen Majavatn.
  9. Magnus Lien Stavasdalen
  10. Edvard Säter, Saeter.
  11. Peter Lund, Saeter.
  12. Arne Holmen, Holmen
  13. Mikael Holmen, Holmen.
  14. Aksel Johansen, Österfjorden.
  15. Ingvald Melingen, Majavatn
  16. Tormod Tverland, Tverland.
  17. Leif Sjöfors, Holmen.
  18. Bjarne Lien, Stavassdalen
  19. Nils Möllersen, Stavassdalen.
  20. Arne Moen, Majavatn.
  21. Agnar Blåfjellmo, Blåfjellmo.
  22. Emil Öylund, Majavatn.
  23. Peder Forbergskog, Majavatn.
  24. Rasmus Skerpe, Majavatn

De sköts i Falstadskogen och grävdes ner i omärkta gravar!

Soningsoffren

Den 6 oktober 1942 klockan 18.00 blev följande norska medborgare skjutna som straff för de sabotage mot företag som skett under den sista tiden.

1. Advokat Otto Skirstad, Trondheim

2. Teaterchef Henry Gleditsch Trondheim

3. Redaktör Harald Langhelle Trondheim

4. Affärsman Hirsch Kommisar (jude), Trondheim 

5. Ingenjör Hans Konrad Ekrones, Trondheim

6. Bankchef Gunnar Birch Trondheim

7. Skeppsmäklare Per T. Lykke, Trondheim

8. Advokat Bull Aakrann, Röros

9. Byggmästare Peder Eggen, Orkanger

10. Kapten Finn Berg, Trondheim

Detta stod att läsa ide norska tidningarna den 7 oktober 1942. Det var straffet för en del sabotage som norska motståndsrörelsen bedrivit. De avrättade var alla mer eller mindre obekväma för den tyska herremakten.

¤ Harald Langhelle var vid krigsutbrottet chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Arbeider-Avisa. Han var en orädd skribent som vid många tillfällen fick tidningen censurerad och till slut i januari 1941 förbjöd tyskarna tidningen Den 6 oktober var han medveten om faran, men hans yngsta dotter blev tagen som gisslan och han gav sig självmant

¤ Finn Berg hade efter kort fångenskap i likhet med andra officerare blivit beordrade att hjälpa tyskarna med propaganda men han nekade.

¤ Gunnar Birch hade markerat sin inställning mot tyskarna och blev angiven av NS-folk

¤ Peder Eggen var byggledare för en reparation av en transformatorstation som hade saboterats. Rykten gick att han gjorde allt för att arbetet aldrig skulle bli klart.

¤ Hans Ekornes blev gripen i samband med en transport till England via Ålesund.

¤ Henry Gleditsch var chef för Tröndelag Teater. Han förhindrade norska skådespelare att underhålla vid NS-arrangemang eller att uppträda i tyskkontrollerad radio.

¤ Hirsch Kommisar var anklagad för att ha spritt nyheter om radiosändningar från London

¤ Per Lykke nekade att böja sig för nazifieringen av det norska närings-livet 1941, han gick ur redarförbundet. Vid gripandet hade han möjlig-het att fly, men avstod med tanke på repressalier.

¤ Otto Skirstad var en av Trondheims mest framstående jurister, Han hade varit daglig ledare för "centralkommiten", som skulle sköta det praktiska samarbetet med tyskarna. När kommitten blev upplöst fick han ett officiellt tack av tyskarna. Han svarade i tidningen: "min insats har varit som norrman". Detta betraktades som en provokation.

¤ Bull Aakran blev angiven av NS-folk på grund av sin antinazistiska hållning.

Alla dessa män blev skjutna och begravda i Falstadskogen

 

 


Judarna på Falstad

Hösten 1942 fungerade Falstad som samlingsläger för judar i Mitt-Norge. Den 26; e oktober arresterades i Trondheim av norsk polis alla judiska män över 14 år. De blev skickade till Falstad där de blev fråntagna alla sina mänskliga rättigheter. De blev rakade och fick inte umgås med andra fångar. De judiska männen fick ställa upp i appell för sig själva och blev utsatta för våld och tortyr.

Allt som allt blev åtta judar avrättade på Falstad. Bland de tio gisslanoffren i oktober 1942 var en jude. I november 1942 blev tre äldre judar sjuka och lovades behandlig på Levanger sjukhus. De blev istället körda ut i skogen och skjutna.

Den 24 januari 1943 blev alla kvarvarande judar på Falstad skickade till koncentrationslägren i Tyskland och Polen.

Av de över 700 norska judar som deporterades kom endast 23 personer levande tillbaka. Sex av de överlevande hade varit fångar på Falstad. De vittnade om att behandlingen på Falstad var den värsta: "Ingenting var värre än Falstad, där fick vi aldrig vara i fred 

Mer om de norska judarnas tragiska öde HÄR

 


Ryssar och Jugoslaver

Falstad fångläger är en viktig del i rysk, polsk och jugoslavisk krigshistoria. Under 1942-43 skickade tyska nazister över 4000 jugoslaviska krigs-fångar till läger i Norge. De var utan både namn eller nummer. För tyskarna var de inte människovärdiga utan kallades undermänniskor. De var uttagna till slavarbete, och kunde användas under de hårdaste villkor. Fram till april 1943 hade de ingen status som krigsfångar utan stod under SS-terrorns kommando. Efter tyskarnas nederlag vid Stalingrad blev de erkända som krigsfångar. Röda kors registrerade dem och deras förhållanden förbättrades.

Av de 4113 jugoslaver som skickades till Norge, fanns bara 1741 kvar i livet vid krigsslutet i maj 1945. De första jugoslaviska fångarna skickades till Falstad i juni 1942. Av de jugoslaver som internerades på Falstad rymde fem och klarade sig över till Sverige, två överlevde till krigsslutet.

Den sista jugoslaviska fången på Falstad avrättades i december 1943. När kriget slutade fanns 165 ryska fångar kvar i lägret. I en rapport från 1945 finner man följande; "minst 95 jugoslaver internerades på Falstad, av dessa dog 89"

Livet i lägret

Under 1942-43 fanns samtidigt i lägret cirka 500 fångar. Antalet varierade eftersom många skickades norröver på straffarbete eller söderut till Grini eller Tyskland. Få förstod vad det innebar att skickas till Tyskland. Över 5000 personer var under längre eller kortare tid fångar på Falstad, från 1941 till krigsslutet 1945. Knappt mer än 200 satt där mer än ett år och mycket få satt där hela tiden. Den sista protokollförda fången blev arresterad av "Rinnan" i Verdal i slutet av april 1945 och blev skickad till Falstad 1. maj. Kriget tog slut den 7. maj

Illegal ledning

Trots de svåra förhållandena organiserade fångarna upp en intern, illegal ledning. De olika grupperna hade var sin ledare, dessa avtalade om en gemensam strategi. Varningar för provokatörer som tyskarna infiltrerade lägret med gick ofta via den illegala ledningen Fångarna på Falstad var lojala mot ledningsgruppen. Ledningsgruppen gav tillstånd till flyktförsök. Det var bara i de fall fångar riskerade arkebusering som sådant tillstånd gavs, på grund av de repressalier som följde flyktförsök.

Den 19. maj 1942 rymde den första fången från Falstad, han arbetade i skogen flera mil från lägret när han avvek. Dagen efter fick fångarna på Falstad en straffexercis som var den grymmaste någon där varit med om.

Lindrigare förhållanden

Efter tyskarnas motgångar i Stalingrad ändrades förhållandena i lägret. De hårdföra unga SS-soldaterna utbyttes mot äldre halvskadade vanliga soldater. Även kommendanten utbyttes och det blev en smula lindrigare förhållanden. De norska fångarna blev inte så illa behandlade som innan. Men för de jugoslaviska och ryska fångarna var förhållandena fortfarande grymma.

Under lägrets historia rymde bara fem fångar från den innersta säker-hetssonen. Det var tre jugoslaver och två norrmän. Vidare rymde tre norrmän i arbete utanför lägret. Troligtvis undkom två jugoslaver och åtta ryssar från avrättningsplatsen i Falstadskogen, Flera av dessa klarade sig över till Sverige.

 


Henry Oliver Rinnan

En av de största landsförrädarna i Norge under andra världskriget var "Rinnan".

Han föddes i Levanger 14/5 1915, var vid krigsutbrottet 25 år och soldat i Norska Armen. Han var med under aprildagarna och stred för Norge.

Redan den 27 juni samma år undertecknade han kontrakt med Gestapo, och blev agent med täcknamn "Lola". Han organiserade en hel kedja agenter och infiltrerade motståndsgrupper och angav dem sedan till Gestapo.

I slutet av kriget hade han egen budget och stort inflytande inom Gestapo, han bedrev egna operationer, torterade, lönnmördade och angav norska män och kvinnor.

Rättegången mot Rinnan och hans gäng inleddes i april 1946 och domarna föll den 21 september samma år. Henry Rinnan och tio av hans medarbetare dömdes till döden.

Den 31 januari 1947 avrättades Henry Oliver Rinnan.

Den trettonde juli samma år avrättades åtta medlemmar till av ligan. Två av medlemmarna fick straffet omvandlat till livstids straffarbete.

Upp till början

 

TILLBAKA TILL FRAMSIDAN OM DE NORSKA JUDARNA OM MIG
1