Melodi. Bara du går över markerna lever var källa sjunger var tuva ditt namn, skyarna brinna och parkerna susa och fälla lövet som guld i din famn. Och vid de skummiga stränderna hör jag din stämmas vaggande vårsorl till tröst - räck mig de älskade händerna. Mörkret skall skrämmas, kvalet skall släppa mitt bröst. Bara du går över ängranra, bara jag ser dig vandra i fjärran förbi, darra de eviga strängarna. Säg mig vem som ger dig makten som blir melodi? Bo Bergman