GRÅ Mens jeg så på en halvgrå opal mintes jeg to vakre grå øyne jeg hadde sett det må være ca. 20 år siden.... I en måned elsket vi hverandre Så reiste han, jeg tror at det var til Smyrna for å arbeide, og siden så vi hverandre aldri mer igjen De grå øynene - hvis han lever - må ha blitt stygge; det vakre ansiktet må være rynket. Kjære minne, bevar dem som de pleide å være Og, minne, bring tilbake til meg i natt alt du kan, av denne min kjærlighet, alt du kan. GRÅ Jag stod och såg på en till hälften grå opal. och för mitt sinne kom två vackra, gråa ögon jag sett för kanske tjugo år sen… En månads tid vi älskade varann. Sen reste han, till Smyrna tror jag, för att arbeta; vi såg varandra aldrig mer. De gråa ögonen har kanske blivit fula - om han lever det vackra ansiktet av rynkor kanske härjats. Bevara ögonen, O Minne, som de var. Och, Minne: allt vad du kan skänka mig av denna kärlek, allt vad du förmår, skänk mig det denna kväll. Konstantin Kavafis (1917)